Lönnroth, Lars. Kroppen som själens spegel – ett motiv i de isländska sagorna: Difference between revisions

From WikiSaga
Jump to navigationJump to search
No edit summary
Line 24: Line 24:
==References==  
==References==  


[[Egla,_1|Chapter 1]]: '''svartur maður og ljótur''': Var Þórólfur manna vænstur og gjörvilegastur; hann var líkur móðurfrændum sínum, gleðimaður mikill, ör og ákafamaður mikill í öllu og hinn mesti kappsmaður; var hann vinsæll af öllum mönnum. Grímur var svartur maður og ljótur, líkur föður sínum, bæði yfirlits og að skaplyndi: „I Egilssagan är kontrasten ovanligt konsekvent genomförd i skildringen av hela Egils släkt, Myrafolket. Stamfadern, Kvällulf, skildras som en ful bärsärk och hamnskiftare med ondskefullt temperament. Av hans båda söner är den ene, Torolf, lik moderns fränder: vacker och dugande, gladlynt och hurtig, dådkraftig och vänsäll. Den andre, Skallagrim, är svart och ful, lik sin far både till utseende och skaplynne.“ (p. 26)
[[Egla,_1|Chapter 1]]: '''svartur maður og ljótur''': "I Egilssagan är kontrasten ovanligt konsekvent genomförd i skildringen av hela Egils släkt, Myrafolket. Stamfadern, Kvällulf, skildras som en ful bärsärk och hamnskiftare med ondskefullt temperament. Av hans båda söner är den ene, Torolf, lik moderns fränder: vacker och dugande, gladlynt och hurtig, dådkraftig och vänsäll. Den andre, Skallagrim, är svart och ful, lik sin far både till utseende och skaplynne" (p. 26).


[[Egla,_19|Chapter 19]]: '''hamingja að verða''': Eigi hefir því fjarri farið, Þórólfur, sem eg sagði þér þá er þú fórst til hirðar Haralds konungs, að þér myndi svo út ganga, að hvorki þér né oss frændum þínum myndi hamingja að verða: „De i sagorna mest brukade termerna – gæfa, gipta, hamingja – förekommer däremot tidigast i relativt sena och kristet influerade texter och förefaller där närmast att ha att göra med den kristna nåden, speciellt i samband med den medeltida idén om kungadömet av Guds nåde. [...] Hamingja är en utvecklad form av *ham-gengja, som under hednisk tid synes ha uppfattats som något slags övernaturligt väsen i stil med nornor, diser eller fylgjor.“ (p. 29)
[[Egla,_19|Chapter 19]]: '''hamingja að verða''': "De i sagorna mest brukade termerna – gæfa, gipta, hamingja – förekommer däremot tidigast i relativt sena och kristet influerade texter och förefaller där närmast att ha att göra med den kristna nåden, speciellt i samband med den medeltida idén om kungadömet av Guds nåde. [...] Hamingja är en utvecklad form av *ham-gengja, som under hednisk tid synes ha uppfattats som något slags övernaturligt väsen i stil med nornor, diser eller fylgjor" (p. 29).


[[Egla,_63|Chapter 63]]: '''Svartbrúnum lét sjónum''': Svartbrúnum lét sjónum / sannspár Hugins vára, / hugr tjáðum mjög mága, magnaðr Egil fagna. / Arfstóli kná eg Ála / áttgöfguðum háttar / fyr regn-Gnár regni / ráða nú sem áðan: „Föreställningen om kroppen som själens spegel synes emellertid ha bättre stöd i gammal tradition än själva porträtteringstekniken. Redan i Egil Skallagrimssons egen diktning framstår han själv som en ful man med mörka ögonbryn, ulvgrått här och magiska färdigheter.“ (pp. 27-28)
[[Egla,_63|Chapter 63]]: '''Svartbrúnum lét sjónum''': "Föreställningen om kroppen som själens spegel synes emellertid ha bättre stöd i gammal tradition än själva porträtteringstekniken. Redan i Egil Skallagrimssons egen diktning framstår han själv som en ful man med mörka ögonbryn, ulvgrått här och magiska färdigheter" (pp. 27-28).


==Links==
==Links==

Revision as of 15:31, 17 October 2014

  • Author: Lönnroth, Lars
  • Title: Kroppen som själens spegel – ett motiv i de isländska sagorna
  • Published in: 'Lychnos
  • Place, Publisher:
  • Year: 1963-64
  • Pages: 24-61
  • E-text:
  • Reference: Lönnroth, Lars. "Kroppen som själens spegel – ett motiv i de isländska sagorna." Lychnos (1963-64): 24-61.
  • Key words:


Annotation

Lýsing

Í greininni er sambandinu á milli líkamans og sálarinnar lýst sem algengu þema í fornsögum. Kristni og evrópsk bókmenntahefð höfðu áhrif á söguskrif miðaldahöfunda með því að innleiða nýja aðferð til að lýsa persónum sagna. Að mati Lönnroths urðu söguskrifin jafnvel einnig fyrir áhrifum grískra kenninga Hippókratesar og Galenusar um líkamsvessana fjóra (blóð, slím, gult gall og svart gall). Sá vessi sem spillir jafnvægi líkamans stjórnar skaphöfn manneskjunnar (þ.e. gleði, leti, reiði eða þunglyndi). Útlit persóna gefur frá upphafi til kynna hvers konar manneskjur þær eru. Hægt er að finna tvo aðalhópa meðal þeirra: gæfumenn (vinsælir, frjálslegir í fasi, fallegir, ljóshærðir) og ógæfumenn (ljótir, dökkhærðir og valda vandræðum). Augljós dæmi um þessa tvískiptingu er hægt að finna í ætt Mýramanna í Egils sögu. Meðal þeirra eru t.d. Þórólfur og yngri Þórólfur fallegir og vinsælir en Skalla-Grímur og Egill eru ljótir og ódælir. Orðið gæfa er tengt við kristna hefð, nákvæmlega eins og hamingja og gipta. Í sögunum eru öll þessi hugtök notuð í tengslum við lýsingar persóna ásamt heiðnum hugtökum eins og sæla og heill.


See also

References

Chapter 1: svartur maður og ljótur: "I Egilssagan är kontrasten ovanligt konsekvent genomförd i skildringen av hela Egils släkt, Myrafolket. Stamfadern, Kvällulf, skildras som en ful bärsärk och hamnskiftare med ondskefullt temperament. Av hans båda söner är den ene, Torolf, lik moderns fränder: vacker och dugande, gladlynt och hurtig, dådkraftig och vänsäll. Den andre, Skallagrim, är svart och ful, lik sin far både till utseende och skaplynne" (p. 26).

Chapter 19: hamingja að verða: "De i sagorna mest brukade termerna – gæfa, gipta, hamingja – förekommer däremot tidigast i relativt sena och kristet influerade texter och förefaller där närmast att ha att göra med den kristna nåden, speciellt i samband med den medeltida idén om kungadömet av Guds nåde. [...] Hamingja är en utvecklad form av *ham-gengja, som under hednisk tid synes ha uppfattats som något slags övernaturligt väsen i stil med nornor, diser eller fylgjor" (p. 29).

Chapter 63: Svartbrúnum lét sjónum: "Föreställningen om kroppen som själens spegel synes emellertid ha bättre stöd i gammal tradition än själva porträtteringstekniken. Redan i Egil Skallagrimssons egen diktning framstår han själv som en ful man med mörka ögonbryn, ulvgrått här och magiska färdigheter" (pp. 27-28).

Links

  • Written by:
  • Icelandic/English translation:
Retrieved from "https://wikisaga.hi.is/index.php?title=Lönnroth,_Lars._Kroppen_som_själens_spegel_–_ett_motiv_i_de_isländska_sagorna&oldid=4266"